En nåd att leva med färger! « Madeleine Gauffin En nåd att leva med färger! – Madeleine Gauffin

En nåd att leva med färger!

img_4909_5601c5e42a6b225f1478a527

Att leva i och med färgerna är en nåd!

Hanne Helbrink bor i ett litet hus i Skanör. När vi ses är det en blåsig, kall och småregnig sommardag men Skanör är lika bedövande vackert ändå.

Hon radar upp sina lysande tavlor med ett djup som får en att tappa andan. Hannes passion är att måla bilder i färger som hon för stunden bara måste få ur sig. Ett uttryck som är skönt när orden kan kännas svåra.

Fast det tog ett bra tag att komma till uttrycket målandet.

Vägen hit har gått genom rädslor och prestationsbehov.

–       Jag har gjort tusen saker i livet men en dag hittade jag till målandet och då kände jag att det här är det. Detta är vad jag brinner för. Jag var idrottstjej tills jag upptäckte stickandet, möjligheten att skapa i färg och alla otroliga färgkombinationer. Så jag stickade väldigt många mössor och halsdukar bara för att få kombinera färger.

Det blev en garnaffär i en källare i Malmö och Hanne njöt när nya vackra garner kom till affären.

–       Vilken sinnlig njutning att få lägga upp garnerna i sina färger på hyllorna. Färg är det jag älskat. Det mest spännande för mig är färger. Tänk dig… 30 gröna nyanser. Lycka för mig.

När hon var 35 år återupptäckte hon hästarna och arbetade med hästar i USA och på Irland.  Det blev en paus med färgerna.

–       Jag har nog alltid gjort det jag velat.  När väl ett beslut varit fattat har jag upptäckt att jag varit räddare än vad jag trott. Rädslor för mig har varit att visa mig sårbar, att inte duga, att göra fel och att någon skulle tycka att jag tror jag är någon.  Rädslan sitter i kroppen sedan länge. Det är duktighetshelvetet som plågat mig så till den grad att när jag väl började måla 2004 visade jag inte mina bilder för någon och jag skämdes om någon ville köpa av mig. Jag var rädd att bli utdömd. Det var svårt att ta betalt av någon. Köpa mina bilder? Av mig som inte ens är utbildad i konstnärsskapet…

–       Jag var tvungen att vara duktig, trodde jag, för att få vara med i livet. Jag kände mig fel och ful som barn och det där har hängt med. Det har också gjort att jag har haft oändligt svårt att fatta beslut för jag var rädd att jag skulle fatta fel beslut och rädd för konsekvenserna av ett felaktigt beslut.

Hanne gick i bildterapi efter en period av att inte må bra och det var där hon började våga måla. Terapeuten, som arbetade med bilder, uppmuntrade henne att våga gestalta i färg och form det hon kände. Hon lotsades genom målandet och målade för sig själv – fritt och högt utan en tanke på att sälja bilderna eller ”bli” konstnär. Hon vågade fortsätta måla och tack och lov för det, tänker jag, när hon visar sina bilder.  Det är underbara färger i olika kombinationer. Det finns ett stort djup i bilderna som talar till mig. Och en känslighet i bilderna som berör.

–       Jag bara känner att jag måste välja en viss färg. Jag vågar numera följa det som kommer till mig. En känsla av brunt kan få mig att tänka ”va, brunt nu och här?” men jag lyssnar mer till känslan än till tanken när jag målar.  Jag slutar tänka och det är svårt ibland. Färger gör något med mig. Att vara i färgerna är stunder av nåd för mig. Då är jag som mest närvarande. En lyckostund. En tillfredsställelse bortom ord.

Hon målar lager på lager och blandar nästan aldrig färgerna innan de når duken. Blandning uppstår genom de olika lagren och ljus kommer in i bilderna alldeles av sig själv.

Utställningarna har blivit många.

–       Ibland vill någon beställa av mig. ”Gör något i blått”, kan man be. Då brukar jag säga att jag kan försöka göra något i blått men jag måste ändå göra det utifrån mig själv och sedan får man välja om man vill köpa eller inte. Det känns bäst så.

–       Ibland kan någon förälska sig i en viss bild men inte tycka sig ha någonstans att hänga den. Varför bara hänga tavlor? Varför inte ha dem som ett spännande stilleben stående lutad mot en vägg eller ett föremål? Det finns många sätt att njuta av vackra bilder bortom det traditionella hängandet på väggen.

Hanne är fylld av energi och det känns att hon ligger i startblocken. Vart är hon på väg nu? Vilka drömmar har hon?

–  Målandet och färgerna är min passion som jag lever intensivt i.  Det är en nåd bara det. Jag känner att jag är på väg någonstans men vet inte vart den energin tar mig. Jag bejakar det jag tycker om och det är gott så.

 

Här ser du några av Hannes bilder.

img_4913_5601c60c2a6b225d55f00bfd img_4914_5601c65d2a6b2214fc827b5a img_4916_5601c6342a6b22a5f340a25c img_4915_560300c3e087c3383e3425ec