Kim Eng i Oslo september 2015 « Madeleine Gauffin Kim Eng i Oslo september 2015 – Madeleine Gauffin

Kim Eng i Oslo september 2015

Eckhart Tolle och Kim Eng – retreat utanför Oslo 16-20 september 2015.

img_5090_5601c40be087c33f233ec62a

Det är första gången jag hör Kim Eng tala. Mina förväntningar var nollställda och lyckan över hur fantastiskt det är blir desto större!

Hon sätter sig på scenen med ett varmt leende och har en känslomässig närvaro som strålar ut i rummet där 600 personer väntar.

– Vår sanna natur är fri men täckt av en slöja av vår historia, våra känslor, våra tankar och annat som vi identifierar oss med. Istället för att leva våra liv utifrån en sann och fri närvaro lever vi utifrån denna slöja. Det innebär att vi kommunicerar från vårt ego och livet blir en ständig omedveten kamp och ett lidande, menar Kim Eng.

–    Livet är en konstant utmaning, säger hon. Vi går från en utmaning till en annan och det är så det är. vi behöver vara närvarande och träna på det i vårt dagliga liv och öppna oss för att vara i stillhet. Vad är närvaro? Det är mer än att förstå på ett intellektuellt plan. Många av oss behöver en kontakt med kroppen för att känna om vi är i närvaro eller inte.

–    Det gäller att hitta stillheten inombords. Känna andningen, känna hur det känns i kroppen, vilka tankar och känslor finns där och fråga vem det är som upplever allt det. Vem är medveten om formen som detta tar sig? När uppmärksamheten går till formen och till ytan är det lätt att tappa kontakten med sin essens i ögonblicket –  det vi är innerst inne. Man kan förflytta uppmärksamheten från formen mot det inre. Det är detta vi kan träna i varje ögonblick på. Hur känns det i stunden?

–    Men vi kan förstås inte hålla ett stillhetsspace hela tiden. Det kommer hela tiden utmaningar. En utmaning är klar och efter ett tag kommer nästa. Det är livet och den andliga vägen. Vi har så många förväntningar på hur saker och personer ska vara. Måsten och borden fyller våra sinnen och vi klamrar oss fast vid dessa föreställningar vi har och glömmer bort oss i vårt inre. Förväntningarna blir slöjan bakom vilken vi lever våra liv och blir missnöjda och besvikna. Vi ser inte andra människors essens och inte heller vår egen för vi är så upptagna av hur de och vi själva ska vara för att vi ska bli nöjda och för att livet ska bli som vi tänkt oss. Men vi kan bli medvetna om alla dessa förväntningar och då börjar det förändras. Vi kan bli medvetna, närvarande och stilla inombords. Låt det bli det primära och allt annat sekundärt.

–    Det är svårt förstås för vi blir ofta triggade i livssituationer. Smärtkroppen väcks. Gamla sår väcks av situationer med andra människor. Det handlar om att byta reaktion till aktion. När vi blir triggade och vill reagerar med våra vanliga mönster kan vi prova att göra något fysiskt. Ibland är det inte tillräckligt med medveten andning utan vi behöver något ännu mer fysiskt. Det gäller att komma ihåg bara vad man kan göra. I stunden blir vi lätt överväldigade av våra vanemässiga reaktioner som oftast leder till problem i relationer.

–    Stå på ett ben! Hur kan man fortsätta vara i bråk om man står på ett ben? Det är omöjligt. Om du är på jobbet och du inte kan ställa dig på ett ben så lyft lite på benet bara. Det fungerar garanterat. Eller gå ut ur rummet.  Bli medveten om vart du är på väg med dina reaktioner och försök hinna före med medvetenhet i stunden.Återvänd till inre stillhet och närvaro. Kropp och sinne fungerar tillsammans.

–    – När du återvänder till inre stillhet så blir det av sig själv rätt handling och rätt agerande. Gå bortom dina automatiska reaktioner och sök centrering och medvetenhet. Det är inget fel med att ha smärtkropp och emotionella sår. Det har vi alla. Men vi behöver bli medvetna om våra inre sår och omfamna dem med villkorslös kärlek. Att kunna älska sina inre sår, att förstå och känna dem….  Att döma dem och klaga är inte vägen till frihet från lidande. Men att ha medlidande med oss själva är vägen. Att kunna känna smärtan och ha medkänsla med dig själv.

–    Vi behöver veta, känna och lägga märke till när vårt ego vaknar till och vill visa sig. vi kan se det i andra och det blir en påminnelse för oss själva om vårt ego och vi kan observera det i oss själva. Att bemöta, svara och agera utifrån vårt ego är inte det bästa för oss eftersom det för oss bort från vårt inre. Man kan träna på att få syn på det och då observera det. Så småningom löses det upp allt mer.

–    Vi sätter upp mål för oss hela tiden. Det är en konst att släppa målen eftersom de får oss at glömma ögonblicket vi har just nu. Vi behöver vara så medvetna på vägen att vi ser de förändringar som kommer och som får oss att tänka över och kanske revidera målet. Vi kanske hade en vision för länge sedan eller för ett tag sedan- en bild av hur det skulle bli och vara.. vi kan inte hålla fast vid den visionen – då missar vi livet som faktiskt är bara detta ögonblick. Något annat finns inte. Inget är permanent. Allt ändras. Vi måste kunna släppa taget och gå vidare. Rädsla kan hindra oss. Som ett tidvatten är livet. Saker kommer och går. Vi kan träna på att inte fästa oss. Non attachment gäller allt. Se på hur konceptet kring länder ser ut.  En gång kom man överens om en form för länder och deras gränser. Så till den grad att man är beredd att försvara och dö för dessa gränser.

–    Saker och ting händer. Shit happens. Så är det och vi behöver lära oss att det är ok. Jag har ingenting emot det som händer. Det som händer är tydligen det som händer. Ju mer motstånd vi erbjuder i det desto olyckligare blir vi. Att inte identifiera sig med känslor är något att träna på. Vi kan röra oss mellan olika känslomässiga tillstånd och stanna där. Då lider vi mycket. Eller kan vi stanna i känslan, observera den och låta den lösas upp när vi går in i ett tillstånd bortom känslor och reaktioner. Där upphör lidandet helt.

–    Men tidsfönstret för att kunna hinna före med medvetenhet är kort. Vi har ofta två delar inom oss: en som vill stanna kvar i gamla mönster och en annan del som vill något annat. Denna del längtar efter stillhet och ett slut på lidande. Vi kan träna på detta – att hinna före våra vanemässiga reaktioner.Vi har alltid ett val när vi börjar bli medvetna.Låt smärtkroppen och de gamla såren vara där men reagera inte utifrån dem. Du kan säga till dig själv att ”nej, jag går inte dit igen”. Att inte välja strid och konflikter. Att inte låta det mönstret ta över. Man kan leva hela livet i denna kamp eller med medvetenhet välja en annan väg. När du går till en medveten väg minskar egot och vice versa. It’s magic!

–    Vi kan inte ta med oss något alls från det förflutna till nuet. Och vi kan inte ta med oss något från nuet till framtiden. Ändå lever vi så stor del av våra livet i oro över framtid och ältande och låsning över det som varit.

–    Du, bara du, är helt ansvarig för din eget medvetenhetsnivå.  Du väljer om du ska gå in i reaktioner och låta bråk och konflikter styra. Ta på dig din egen syremask först innan du försöker bistå någon annan. Var och en behöver hitta sin väg när tiden är rätt.

–    Bakom alla känslostormar finns stillhet. Mitt i känslostormen finns möjligheten att gå till medveten närvaro och bli helt stilla inombords. Det kan man göra genom att helt och hållet acceptera det som är där just då.  Känna fullt ut det som är just då och acceptera det. Att acceptera fullt ut innebär att säga till sig själv att man är beredd att känna så här för evigt om det skulle vara så. Andas. Var närvarande. Känn kroppen.

–    You are the space where everything happens. When you come home to that space behind the form the suffering stops, avslutar Kim Eng.