Våga lämna bekvämlighetszonen! « Madeleine Gauffin Våga lämna bekvämlighetszonen! – Madeleine Gauffin

Våga lämna bekvämlighetszonen!

Det är tufft att påbörja förändringsprocesser även om vi inte är särskilt nöjda med det vi har.  Inte ens om man är riktigt missnöjd kan man förmå sig att våga se hur man egentligen har det.

Man vet vad man har men inte vad man får.

Det är så skönt att vara trygg även om man näst intill dör av plågan som det samtidigt är. Det är bekvämt och praktiskt att vara kvar i det liv man ogillar.

Det kräver tålamod, vilja, mod och lite till att påbörja och hålla i en inre förändringsprocess som ibland leder till att fatta beslut om hur man har det i sitt yttre liv.

Skrämmande kan man tycka.  Bara tanken på att börja rota i saker och ting kan avskräcka en från att börja. Någonstans inom sig vet man att man skulle behöva göra vissa förändringar och det kan göra en skräckslagen.

Tänk om jag kommer fram till att jag måste skilja mig.

Eller byta jobb! Eller tänk om det visar sig att jag behöver ta ut distans till en förälder.

Rädslor som grundlagts under vår uppväxt dyker upp och gör oss förlamade.

Men!

Som en konsekvens av att leva ett missnöjesliv kan vi känna oss tungsinta, ledsna, arga, irriterade, besvikna och mycket mer. Ofta får vi också en rad kroppsliga besvär eftersom vi går emot oss själva och vårt innersta med en livsstil som är annorlunda än hur vi egentligen vill ha det. Vill ha det eller kan ha det. Är ämnade att ha det.

Ibland kan man känna ett allmänt missnöje men inte veta varför och på frågan hur man skulle vilja ha det kan svaret kännas långt borta.

Man har faktiskt ingen aning.

Så långt bort ifrån sig själv har man hamnat att man inte ens vet hur man vill ha det.

Går vi omkring och känner oss missnöjda och nedstämda påverkar det förstås vår nära omgivning.  Det påverkar våra barn alldeles väldigt mycket och missnöjda föräldrar präglar och programmerar sina barn på ett mycket negativt sätt.

Det är ojust för barnen har inte bett om att få komma hit och tänk om alla föräldrar kunde ta lite mer ansvar för hur de faktiskt fungerar själva. Hur de inte fungerar som bra förebilder för sina barn och ibland faktiskt är riktigt dåliga förebilder.

Mycket av vårt missnöje beror på att vi lever i en liten förkrympt bekvämlighetszon där vi tror vi måste förbli.  VI är större än det lilla liv vi befinner oss i. Vi har vuxit ur livet men vägrar våga röra oss mot något annat. Vi blir reducerade och förkrympta för vi vågar inte möta våra rädslor.

Att inte gå in i förändring är att missa livet. Det är att fega undan för ansvaret för sitt liv. Det är att göra sig till offer och då blir man en ganska så trist person att vara med både för sig själv och andra.

Våga ta av dig skygglapparna.