Svartsjukefråga till Svd. « Madeleine Gauffin Svartsjukefråga till Svd. – Madeleine Gauffin

Svartsjukefråga till Svd.

Känner du att din partner vill kontrollera ditt beteende i något avseende för att själv bli trygg? Blir hans/hennes osäkerhet på sig själv formulerat som ditt problem pga något du gör, säger, inte gör, inte säger? Skuldbeläggs du för att ni i relationen ska enas om att DU har ett problem för att din partner ska slippa se sitt eget problem?

Till Svd kom härom veckan en fråga från en kvinna som var självständig och oberoende i alla avseenden. Hon hade träffat en man hon älskade men han hade börjat klaga på att hon var flirtig med andra, att hon var intresserad av andra män och så vidare. Kvinnan ifråga hade slutat gå ut med vänner och slutat gå på fester eftersom sambon inte ville följa med. Hon hade börjat förminska hela sitt liv så att mannen skulle känna sig lugnare. Läs här hela mitt mail till henne.

Känner du igen detta från din egen relation? Vänta inte en sekund med att tala klartext med din partner.

Hej!
Tack för ditt mail.
Här gäller bara en sak och det omgående. Sätt ner båda fötterna och låt det bli kristallklart för din sambo och dig själv att du aldrig kommer att reducera dig och ditt liv för att hjälpa din kille med hans problem dvs svartsjuka och osäkerhet på sig själv.
Du är en social, glad, energisk person med driv och glöd. Du gillar att träffa andra människor; det berikar ditt liv och du trivs med det. Du har tydligen hamnat i en mansdominerad bransch och så är det bara. Det är inte något som du ska behöva förhålla dig till eller be om ursäkt för. Det är fakta och inget annat.  Du reder dig själv på alla vis. Du har din egen ekonomi, ditt jobb, dina vänner och intressen. Det är skönt att vara självständig och oberoende och det kan man så klart fortsätta vara även om man är i en relation. En relation är inte till för att man har svårt att i något avseende klara sig själv. Då blir det beroende och rädslor. En bra kärleksrelation blir det där fina extra i livet som samtidigt kan vara en trygg bas. Men trygghet och klara sig självkänslan kan man inte hitta via en annan person utan den måste man ha byggt upp inom sig själv.
Jag uppfattar dig som att du är trygg och har tillit till dig själv.
Din kille däremot tycks ha svårt med tillit och han blir osäker av att du har många kontakter med både män och kvinnor. Han blir osäker på om han själv duger när han ser och hör dig glädjas och ha roligt med andra. Det triggar svartsjukan i honom. Det är sannolikt meningslöst att spekulera så mycket i hur han känner bakom sitt kontrollbeteende men allmänt kan man säga att svartsjuka bottnar i osäkerhet kring att man duger och har ett värde. Svartsjuka kan gå långt och inkluderar oftast mer eller mindre uppenbara kontrollbeteenden för att den svartsjuka ska känna sig tryggare. Kvinnor som blir misshandlade blir det så gott som alltid av mycket kontrollerande män som vill styra dem och diktera villkoren för kvinnornas liv så att de själva ska känna sig trygga, säkra och som den som har makten.
Därmed inte sagt att din sambo kommer att misshandla dig fysiskt. Men som du beskriver situationen låter det dock som att den är på väg utför dvs mot ett kontrollerande av dig som kommer att innebära att hela ditt liv blir kringskuret. Ja, du berättar redan nu hur du har börjat anpassa dig till en nivå som din sambo ”klarar av”. Fortsätter du så kommer du alltmer att förlora dig själv och den som är du. Du har redan börjat anpassa dig till ett liv som din sambo mer eller mindre direkt dikterar. Så gör du för att behålla husfriden.
Denna husfrid…. Kvinnor i alla tider och på alla kontinenter reducerar sig själva till den anpassningsnivå som mannen i deras liv kräver. Kvinnor vet precis var gränsen till potentiella bråk, gliringar och annat dramabeteende går. De flesta människor vill ha fred och lugn i sina relationer. Lägg därtill att många upplever kärlek till den de ha ren relation med. Kvinnor läser av var gränsen går för deras frihet går och förminskar sig till att leva i en förkrympt ruta, Konsekvensen blir att kvinnan ifråga och i det här fallet du, mår mycket dåligt. Du kanske redan börjat ljuga för vänner kring dina skäl att avstå från fester och utekvällar. Har du börjat ljuga för dem vet du ju att det finns ett mycket allvarligt problem i din relation både relationen till din sambo och till dig själv.
Du sviker dig själv genom att ljuga och mörka kring det som pågår i relationen. Du gör dig mindre. Du avstår från det som skänker dig glädje i livet.
Vad blir nästa steg? Vad kommer du mer att anpassa dig till? Byta jobb till något där det finns färre män? Aldrig vara med på kickoff eller andra grejer med jobbet? Kommer du att avstå från jobbresor och firande med kompisar?
Du kan inte göra något alls för att din kille ska ändra sig. Han äger problemet han har. Känner han sig så tyngd av sin problematik får han ta itu med den. Men som det nu är flyr han från att deala med sitt problem genom att lägga ut det på dig och tvinga dig till att Du ska ändra beteende så att HAN  slipper känna oro. Hör du hur orimligt detta är?
Din kille har ett djupt problem med osäkerhet. DU kan endast tala om att du älskar honom och att du vill vara med honom. Mer kan du inte göra. Genom att du anpassar dig till det som han vill hindrar du honom effektivt från att söka hjälp för sin svartsjuka och sitt kontrollbehov.  Han besväras ju inte av oro när du förminskar dig och avstår från ditt liv eftersom han blir lugn då. Det du gör kallas medberoende. Att anpassa sig tlll en närståendes dysfunktionella mönster att fungera. Resultatet blir oftast nedstämdhet för den medberoende. Man tappar ju hela sitt eget liv och den dysfunktionella får två liv!
Den enda vägen ur detta och om du vill ha din psykiska hälsa i behåll är att återta ditt totala space. Du går på de fester du vill, går ut med dina kompisar när du vill, har exakt de jobbkontakter och andra kontakter du vill. Du kan inbjuda din sambo att vara med där det går och om han tackar nej så är det hans val. Du går ändå. Du bestämmer dig för att vara den du är – och den han blev förälskad i. Det är ganska vanligt att man blir förtjust i en person och att efter hand som tiden går och man blivit ett par kan man vilja försöka ändra på partners egenskaper och då just de där dragen som man blev förtjust i och som man sedan kan komma att betrakta som hotfulla för en själv och relationen.
Du behöver prata klartext med din sambo nu genast och beskriva det som pågått, hur det känts och att du nu inte alls tänker anpassa dig till honom och hans oro längre. Föreslå honom EN gång att söka hjälp men släpp därefter det. Det är upp till honom hur han handskas med sina bekymmer. Kom ihåg! Du gör inget fel vilket alltid svartsjuka och kontrollerande personer vill få oss att tro. Nästa gång din sambo skuldbelägger dig öppet eller tyst med surande och martyrskap så gå inte på det. Mitt tips till dig är dessutom att tänk inte ens tanken på att gifta dig och ännu mindre ha barn med en man som har så svag självkänsla att han måste beskära ditt liv så till den grad att du förlorar dig själv.
Du har ett val att göra nu. Hitta din kraft inom dig och stå upp för dig själv, den du är, det du har och hur du vill leva ditt liv.
Känn efter vad du är rädd för när du ska genomföra detta? Vilken rädsla känner du? Att han ska lämna dig? Gör han det är den ju inte dig han älskar utan den han vill att du ska bli dvs en reducerad förkvävd kopia av dig själv. Är du rädd att det ska bli uppenbart, tydligt och oåterkalleligt sant att din kille inte ser problemet som sitt eget utan skyller på dig? Och att det leder till en separation om du inte förtrycker dig själv på det sätt din kille gör med dig?
Riktig kärlek erbjuder frihet och vingar till den man älskar. Man vill att den älskade ska få blomma ut och vara lycklig. Allt annat är inte kärlek utan beroende.
Ett liv med vingklippta vingar och i bur är inte ett liv för någon enda människa.
Flyg högt!
Madeleine