Förändringstankar « Madeleine Gauffin Förändringstankar – Madeleine Gauffin

Girlpower!

Makten över ditt eget liv….
Till min spalt i Svenska Dagbladet kommer det många frågor från kvinnor i olika åldrar. Många många handlar på olika sätt om kvinnor som gett bort makten över sig själv och lämnat över den till en man eller till kollektivet män. Oron över att inte vara snygg, smart och bra nog är överhängande. Oron över att inte vara älskad…
Tänk, bara tänk om X inte tycker jag är tillräckligt rolig, snygg, smart, gullig, omtänksam, förstående  och så vidare….
Kvinnor oroar sig i stor utsträckning för att inte vara tillräckligt X Y Z och därmed inte behaga en man eller Mannen.  Och gör man inte det, behagar alltså, är man dömd till ett liv i ensamhet, säger orosmonstret. Man kan bli överdrivet fokuserad på sitt yttre och ha svårt med att dosera träning och ätande. Man kan känna ett behov av att klä sig utmanande och på så vis locka till sig män och få bekräftelse på att man är eftertraktad coh därmed känner man sig värd något. Man blir någon när någon ser en. Utan den andres blick är det som att man inte finns.
Andra brev handlar om kvinnor som väntar och väntar på att en man ska bli så där hon vill att han ska vara. Om han bara vore lite mer romantisk. Om han bara vore lite roligare. Tänk om han kunde vara mer social. Om han bara kunde vara lite mindre arg och lite oftare snäll. När det inträffar att mannen ifråga blivit så där hon vill att han ska vara DÅ kan han bli mannen för henne och allt är frid. Då kan han ta hand om henne och älska henne så där hon alltid längtat efter. På det där viset som ingen har älskat henne.
Så finns det kvinnor som väntar vid telefonen. De väntar på ett sms, ett telefonsamtal eller vad som helst som ger en kontakt till Honom. En kontakt som förbinder henne med Honom. Så hon slipper känna sig ensam och som att ingen vill ha henne. Väntan kan bli febril och plågsam. Hon har svårt att fokusera på annat än att Han hade ju sagt att han skulle ringa. För det sa han väl? Att han skulle? Eller misförstod hon det?
Enormt kompetenta kvinnor kan i en ny relation till en man plötsligt hänga upp sin existens på det där telefonsamtalet. Kommer det blir lättnaden outsäglgt stor men bara tills den nya väntan tar över. Hon är bara trygg när kontakten är där. Så fort luren lagts på så byggs väntan på nästa kontakt upp.
Att ha det som beskrivet ovan innebär att man lämnar över makten över sitt eget liv till någon annan. Istället för att fokusera på  mig, mitt, mitt liv, min kreativitet, mina väner, mina barn, mina intressen blir kvinnan av sig själv reducerad till ett objekt. Som ska finnas till hands. Redo. Ifall ifall.
Det finns en rad förklaringar till varför kvinnor blir objekt och inte subjekt i sina liv. Det främsta handlar förstås om att samhället är ett patriarkalt dito och att kvinnor i stor utsträckning förväntas bygga mäns egon och boosta desamma så mycket de orkar. På så sätt blir mannen subjekt både för kvinnan och för sig själv. Och kvinnan blir reducerad till ett objekt för dem båda.
En annan kompletterande förklaring till kvinnors överdrivna väntande på bekräftande och godkännande tecken från mannen handlar om anknytningsmönster. I den mycket intressanta boken ” Attached” av Rachel Hell och Amir Levine beskrivs de olika anknytningsmönster som vi har med oss från barndomen. Tre tydliga mönste urskiljs och beskrivs ingående. Ett heter ängslig/orolig anknytning, ett annat heter trygg anknytning och det tredje heter undvikande.
Har man ett ängsligt mönster för att knyta an i viktiga relationer tappar man bort sig själv och anpassar sig till den Andra.  Man blir fokuserad på vad den andra vill ha, hur han/hon vill ha det, man är inkännande och empatisk men har lätt för att tappar bort sig själv och göra sig till just ett objekt.
Du som är kvinna!
Dags att ta tillbaka makten över dig själv. Dags att stå upp för dina behov och hur du vill ha det även om din kille/man vill något annat. Även om han blir sur, arg, besviken mm så står du fast vid det du vill.
Det är dags att du blir  subjektet i ditt liv.
Vad vill du? Hur vill du ha det? Vem vill du vara med? Vad längtar du efter?
Vad gör du för den förbannade husfridens skull? Vad går du med på för att inte väcka sovande björnar?
Sluta kompromissa bort ditt liv. Bygg din egen självkänsla – det lönar sig bäst.
Hoppas du på att din partner ska bli bättre det vill säga som du vill att han/hon ska vara?
Glöm det. What you see is what you get. Gör dig inga illusioner. Släpp förhoppningar och förväntningar.
Väntar du vid mobilen så där oroligt och förhoppningsfullt?
Lägg ner det. Ring själv, tala om hur du vill ha det eller skippa killen som inte hör av sig, inte kommer, inte finns där för dig. Han lär inte ändra sig. Mirakel sker sällan.
Girlpower.

img_4694_56a0011fddf2b36f13688cac
Go for it!





Att våga växla ner

img_5065_5656f33f2a6b229de8d662c0

Det som är mest spännade att skriva om är förstås trådarna i väven jag själv befinner mig i. Den väven har växlat form och färg genom åren men alltid närvarande nämnare har varit snabbhet, skärpa och effektivitet.
Till slut har kostnaden för ett snabbeffektivt liv kommit i kapp. Dags att på riktigt växla ner och reflektera kring drivkrafter, rädslor och motstånd.
Jag tar mig tid. Går lite långsammare, tränar lite mindre och gör en sak i taget. Det känns riktigt bra.
Svårt att bryta snabbvanan men det går. Jag läser lite mer och hittar en massa olästa intrressanta böcker i min bokhylla. Jag hittar tillbaka till min kreativitet igen, längtar efter det konkreta skapandet och vandrar runt på Panduro Hobby i  timmar. Köper virknål, fint sidengarn, ull att tova från Nepal och lite till. Jag tiittar på en deckare på tv och inser att jag nog inte suttit i soffan på flera år.
Läser om begreppet downshifitng. Känner du till det?
Så rätt det känns.
Det slitna uttrycket ”allt har sin tid” har aldrig känts mer sant än nu.
Downshfiting är att leva livet lite långsammare och lite mindre konsumistiskt. Vilket innebär att man får jobba lite mindre. Vilket innebär att man får mindre pengar. Vilket innebär att man får se över sina kostnader.
Vi lever dock precis tvärtom. Vi jobbar alltmer, tjänar mer och blir allltmer stressade. De stressrelaterade sjukdomarna bara ökar och går allt längre ner i åren. Stressade barn finns på dagis redan. Barn som lämnas i ottan och hämtas ut som ett paket så sent det går för man pendlar och jobbar.
Många är genuint missnöjda med sitt vardagsliv och många känner bristande ork och mening. Man fixar inte längre att hålla ordning på alla trådar och det kan kännas som att det inte finns någon väg ut ur stressfällan. Det kan bli så att det vi äger har ett hårt grepp om oss. Räntor att betala tar strypgrepp på den pressade.
Att downshifta och lägga om sin livsstil kräver vilja och uppoffringar. Man kan börja med en kort period och man får fråga sig i vilken ände man ska börja med kursändringen.
Här får man fråga sig vad man värdesätter mest. Mer tid med familjen? Egen tid för träning?  Vad är viktigast och vad smärtar mest att man inte hinner eller orkar? Vad är det som stressar? Vad handlar huvudvärken, klumpen i magen och ständiga oron om? Kartlägg genom att fundera och skriva upp.
VI har programmerats med att det vi gör är det vi är. Det kan inte bli mer fel. Vi är de vi är först och främst och skulle må bra av att ägna mer tid åt oss själva. Vi är bra som vi är utan att högprestera.  Lätt att skriva förstås men sakta kan man börja ta in det. Våga bara vara lite oftare och och prestera lite mindre. Man överlever. Abstinens kan vara plågsam men tro mig- den går över.
Att downshifta innebär att konsumera mindre – en konskevens av att jobba mindre och tjäna mindre. Städa ur ditt hem från onödiga prylar. Sälj, ge bort och kasta. Skapa space hemma. Ett överbelamrat hem kräver mycket energi för att hålla iordning allt det du har omkring dig.
Städa upp i dina kontakter med vänner och bekanta. Vilka vill du umgås med och vilka umgås du med för att du tror du måste? Lägger du tid på sådant du inte vill? Sluta då med det.
Räkna ut hur mycket du behöver för att klara dig ekonomiskt. Överväg om du vill lägga dig på den nivån. Går det att jobba mindre och ändå ha råd med dina räkningar? Vad kan du dra ner på?
Jag gör allt detta och känner hur rätt det är. Förhoppningskänslor av nya möjligheter spirar.
Allt har sin tid och nu är det min tid.





Livsdrömmar – vad gör man med dem?

img_4313_560fff9cddf2b31c125c8a8b

De där drömmarna man har om det riktiga livet man skulle vilja leva….
Det liv man tycker man är ämnad för….
Hur ska man förhålla sig till dem?
Alla har dem. Fast några av oss kanske inte medger det. Det skulle göra för ont att erkänna att de finns där och att man inte gör något alls för att försöka skapa förändringar i sitt liv.
Då skulle det liv man lever te sig helt meningslöst.
Så man stänger helt enkelt av istället. Till synes en enkel manöver men ack! vad den kostar i det långa livsloppet. Man förlorar sitt liv.
Vad drömmer du om? Är det ett B&B på Gotland?
En egen ateljé där du kan vara i fred och skapa?
Längtar du efter det där lilla caféet som du vet skulle bli hur underbart som helst?
Drömmer du om att få tid att skriva Boken där du ska få ur dig allt det som du samlat på dig? Du har berättelsen inom dig  – det är bara tiden som fattas…
Längtar du efter att komma i form?
Drömmer du om hur livet ska bli när du har tid för det liv du vill ha?
Längtar du och drömmer du om den där relationen som ska få dig att känna dig levande?
Drömmar är sköna att ha. De kan få oss att stå ut med en vardag som inte alltid är lätt.
Vi drömmer oss bort en stund och sedan känns det lite bättre. De är kryckor i svåra lägen men vi vet ändå att vi behöver acceptera det som är eller skapa förändring.
Drömmar kan vara ett hinder. De kan få oss att inte ta itu och inte handskas med en vardag som vi står mitt uppe i. De blir då en flykt från det som är och från det som vi inte vill acceptera.
Vi låtsas inför oss själva och andra.
Vi gör upp livslögner som vi tar till för att stå ut.
Drömmar kan också vara ett uttryck för att vi borde försöka förverkliga det där som bara väntar på att bli omhändertaget.
Kreativa tankar i färg som snurrar…
Dem ska man ta på allvar. När livet skaver och vi känner oss nedstämda till och från, upplever en tillvaro som ibland tappar sin mening och när livsgnistan falnar….
Då vet man att det där dags att se över hur man har det.
Lever man med dem man vill?
Har jag tid för det jag älskar?
Hur ser det ut med jobb?
Gör jag det jag vill?
VI läser spännande berättelser om människor som säger upp sig, säljer bostaden och börjar om. De köper hus utomlands, startar restaurang och hotell söderut eller cyklar jorden runt.
Sådana förändringar är förstås verkligt stora.
De kräver lång förberedelse om man har familj och det är många pusselbitar som ska stämma. Kanske har man ingen bostad att sälja. Kanske har man inget jobb att säga upp sig från.
Allas situation är olika och olika svåra att ändra.
Det svårt att göra stora ändringar.
Det är helt sant.
Men det är inte så svårt att man måste hamna i handlingsförlamning och ibland också förakt för dem som faktiskt samlar mod och hoppar.
Gömmer du dig bakom HUR SVÅRT DET ÄR – då handlar det om  en stor rädsla inom dig som bör tas på allvar och på riktigtt undersökas.
Gör så här med din livsdröm!
Fråga dig vad din dröm handlar om.
Vad drömmer du om?
Vad längtar du efter?
Nästa och lite knivigare fråga blir följande:
Vilken funktion fyller dessa tankar du har ?
Flykt eller en påminnelse om att du ska börja tänka….försöka komma vidare.
Om det visar sig att du drömmer och att livet skaver då kan du börja med mycket små steg att undersöka din dröm.
Starta en miniverksamhet utanför jobbet och prova lite. Erbjud det där du vill till andra på privat basis och se hur det blir. Ta dig 15 minuter om dagen för att skriva, måla, dansa eller vad det kan vara. Var realistisk men inte alltför självkritisk och dömande.
Små små steg kan göra en enorm och underbar skillnad.
Plötsligt kan det känna som att livet sakta rinner tillbaka in ens själ.
Energi börjar surra knappt hörbart till en början.
Man känner sig levande igen.
Det är värt allt.
Go for passion. 
Gör det!
En kliche´tycker du?
Livet avfärdas inte så lätt.
Vad annat än din passion ska du uttrycka i ditt korta liv?

 






Våga lämna bekvämlighetszonen!

Det är tufft att påbörja förändringsprocesser även om vi inte är särskilt nöjda med det vi har.  Inte ens om man är riktigt missnöjd kan man förmå sig att våga se hur man egentligen har det.

Man vet vad man har men inte vad man får.

Det är så skönt att vara trygg även om man näst intill dör av plågan som det samtidigt är. Det är bekvämt och praktiskt att vara kvar i det liv man ogillar.

Det kräver tålamod, vilja, mod och lite till att påbörja och hålla i en inre förändringsprocess som ibland leder till att fatta beslut om hur man har det i sitt yttre liv.

Skrämmande kan man tycka.  Bara tanken på att börja rota i saker och ting kan avskräcka en från att börja. Någonstans inom sig vet man att man skulle behöva göra vissa förändringar och det kan göra en skräckslagen.

Tänk om jag kommer fram till att jag måste skilja mig.

Eller byta jobb! Eller tänk om det visar sig att jag behöver ta ut distans till en förälder.

Rädslor som grundlagts under vår uppväxt dyker upp och gör oss förlamade.

Men!

Som en konsekvens av att leva ett missnöjesliv kan vi känna oss tungsinta, ledsna, arga, irriterade, besvikna och mycket mer. Ofta får vi också en rad kroppsliga besvär eftersom vi går emot oss själva och vårt innersta med en livsstil som är annorlunda än hur vi egentligen vill ha det. Vill ha det eller kan ha det. Är ämnade att ha det.

Ibland kan man känna ett allmänt missnöje men inte veta varför och på frågan hur man skulle vilja ha det kan svaret kännas långt borta.

Man har faktiskt ingen aning.

Så långt bort ifrån sig själv har man hamnat att man inte ens vet hur man vill ha det.

Går vi omkring och känner oss missnöjda och nedstämda påverkar det förstås vår nära omgivning.  Det påverkar våra barn alldeles väldigt mycket och missnöjda föräldrar präglar och programmerar sina barn på ett mycket negativt sätt.

Det är ojust för barnen har inte bett om att få komma hit och tänk om alla föräldrar kunde ta lite mer ansvar för hur de faktiskt fungerar själva. Hur de inte fungerar som bra förebilder för sina barn och ibland faktiskt är riktigt dåliga förebilder.

Mycket av vårt missnöje beror på att vi lever i en liten förkrympt bekvämlighetszon där vi tror vi måste förbli.  VI är större än det lilla liv vi befinner oss i. Vi har vuxit ur livet men vägrar våga röra oss mot något annat. Vi blir reducerade och förkrympta för vi vågar inte möta våra rädslor.

Att inte gå in i förändring är att missa livet. Det är att fega undan för ansvaret för sitt liv. Det är att göra sig till offer och då blir man en ganska så trist person att vara med både för sig själv och andra.

Våga ta av dig skygglapparna.

 






Go for your life!

Min blogg är en wake up call till just dig !

Här kan du inspireras och motiveras till att våga möta dina rädslor och närma dig vägen till ett liv som är ditt eget och hitta din mäktiga power.

Det kommer att handla mycket om rädslor. Våga möta dina rädslor.
Livet blir sällan som man tänkt sig. Det kan vara både en väldigt spännande tanke men också en djup besvikelse. Det kan bli så mycket bättre och mer än det du tänkt även om det blir något annat.

Allt är i rörelse men om du själv håller emot livets flöde blir livet som stillastående vatten. Det kan kännas som skoskav i själen och som att man hålls nere av ett tungt lågtyck. Livet känns inget vidare då.

Anpassningens tid och bortkompromissandet av dig själv kan få ett slut. Det ligger inte alls så långt bort som man kan förledas att tro.

Livet är tänkt att levas i passion, glädje och bubblande kreativitet.

Sorg och smärta gör sig påminda titt som tätt och det hör till detta att vara människa.  Tårar och skratt är tecken på liv.

Man måste bara ha beredskap och förstå hur man kan förhålla sig när svårigheter slår till.

Glädje och smärta – båda känslolägena finns i livet.  Det är sällan bara det ena och det andra. Inget är bara svart eller vitt. Tur är väl det.

Kontrasterna utgör livet.

På denna sida kan du läsa om meningsfulla möten med människor som vågar möta inre rädslor för att kunna våga leva, som följer sitt innersta och som har blivit medvetna om att livet är till för att levas och att bara överleva inte räcker för att vi ska må bra. Det blir så futtiga liv då.

Det gäller att kvickna till ur Törnrosasömnen och medvetandegöra dig om vilka mekanismer som hindrar dig att nå dit du egentligen skulle vilja.

Du kan läsa artiklar om rädslor, brytpunkter, försvar och mer.

Här finns berättelser om vändpunkter i livet.

Du kan välja ett coachingprogram med mig som din coach för att våga vidare.

Du kan köpa bra och spännande produkter.

Livet är väldigt kort och det är osäkert om det går i repris.

Våga möta dina hinder.






Medberoende – är du det?

img_4954_5601cbfce087c3319aeeb96c

Sedan ett bra tag är begreppet medberoende på tapeten ofta och det är bra. Men vad menas med det – egentligen?

Det kan låta som att det är något som bara handlar om den som lever i skuggan av en alkoholist och om man då inte lever med en missbrukare är det lätt att friskriva sig från fenomenet.

Men så här är det!

Att vara medberoende innebär att man anpassar sig mycket till en person i ens närhet. Oftast har den som man lägger sitt fokus på någon form av problematik. Man blir oerhört upptagen av att tänka på den andra och dennas tankar, beteenden och känslor. Hela ens liv kretsar runt honom/henne.

Problem, som personen för ens totala uppmärksamhet har, kan variera mycket men det brukar handla om ett eller flera stora bekymmer som genomsyrar vardagen och omöjliggör för alla inblandade att ha ett fritt och avspänt liv. Man blir som fångar i varandra..

En destruktiv dans som bara pågår tills musiken tystnar och man faller utmattad ner.

Det kan röra sig om olika typer av beroende/missbruk som till exempel mat, sex, shopping, träning, alkohol, droger, dramaskapande, otrohet, lögner, spelande, dataanvändning och annat. Det kan också vara så att problemet handlar om att en person är mycket aggressiv, deprimerad, sur, fobisk, våldsam, kriminell, psykiskt misshandlande eller har psykiska besvär.

Det handlar om att man lever i en familj/relation som präglas av dysfunktionalitet/obalans och att man anpassar sig till det istället för att sätta sina egna gränser och primärt ta hand om sig själv och det som den andras problematik väcker i en själv.

Man dras med in i en virvel där allt kommer att handla om Problemet. Det är det som finns och som man ständigt förhåller sig till. I den virveln tappar man bort sina egna behov i olika avseenden och man har svårt att sätta gränser för sitt eget liv.

Så här kan det bli:

Man kan vilja ägna sitt liv åt att hjälpa den andra att bli bra, bättre och frisk. Man lever på hoppet att det ska gå. Man tror sig ha förmåga att verkligen åstadkomma den där förändrande förändringen hos den andra. Man ger och ger och accepterar nästan att inte få något tillbaka.  Man ursäktar och bortförklarar destruktivt beteende hos den andra – ”han/hon har ju det så svårt”.  Man kan börja ljuga och mörka för andra hur det egentligen står till. Man blir helt upptagen av att hitta lösningar för den andra. Man känner sig desperat och otillräcklig, ständigt jagande ett sätt, en metod för att den andra ska bli ”bra”.

Överengagemanget är stort, mörkat och omedvetet.

Du vet att du är medberoende när du

–  har svårt att tänka på annat än den andra och hans/hennes problem och du pratar mycket med vänner om hans/hennes problem

–  anpassar dig på ett återkommande sätt som går utöver dig själv

–  ständigt finns där och vill hjälpa helt oombedd

–  kommer med förslag, råd och ideer om hur det ska bli bättre dvs hur den andra ska bli bättre.

–  ljuger, mörkar och på andra sätt försöker dölja för dig själv och omvärlden hur det egentligen är

–  har behov av att kontrollera och rättfärdigar detta behov

Livet kan kännas som ett ständigt påslag av spänning. Det är som att leva i ett konstant kristillstånd och det tar enormt mycket ork och kraft av oss. Inte sällan blir människor som fungerande utifrån medberoende utmattade, nedstämda och sjukskrivna.

Men inte ens då är det säkert att man börjar lägga fokus på sig själv trots att man mår dåligt.

Man tappar bort sig själv, går vilse i den andras problematik. Man missar sitt eget liv som pågår och vill ge den andra två liv – hans/hennes eget och ens egna liv.  Man vet inte hur väl man vill. Man är beredd att ge sitt liv bara den andra blir frisk… Och ger sitt liv det gör den medberoende verkligen.

Det som ligger bakom när man är medberoende är en stark längtan efter att få leva i en fungerande relation där kärlek och närhet flödar. Man är rädd att om man inte fixar den andra så kommer man inte att få det man behöver och då riskerar man att bli ensam och övergiven.

Hela ens ork, energi och kraft går åt till att uppmärksamma, se, förstå, läsa in, tolka och på andra sätt ständigt vara hyperuppmärksam på den andres behov, känslor och tankar.

”Om han/hon bara blir bra så kommer allt att bli bra” tycks den medberoende tänka.

Så blir det sällan.
Den medberoende behöver vakna upp och förstå sig själv och det han/hon sysslar med.

Medvetenhet om sin egen medberoendeproblematik är början till att hitta ett sätt att börja arbeta med sig själv och helt släppa den andra. Det kräver insikt, stöd, mod och vilja att släppa taget men det är den enda framkomliga vägen för att få det där livet man drömmer om och längtar efter.

Gör så här om du misstänker att du är medberoende:

–   Bestäm dig för att det räcker nu. Skriv upp ditt beslut och motivera varför det är slut nu med att göra som du gör.

–   Skriv en lista över vilka konsekvenser det haft för dig. Vad har du försummat? Vilka har blivit lidande? Glöm inte dig själv på denna lista….. Vem har du blivit? Vad har du tappat bort? Vad har du slutat med? Hur mår du? Vad känner du?

–   Börja tala med nära vänner om hur det ligger till. Sluta prata om den andra och börja prata om dig själv. Be andra hjälpa dig att se när du trillar dit igen för det kommer du att göra. Återfall kallas det.

–    Kom ihåg att: att vara medberoende är också ett missbruk/beroende lika stort som problemet du försöker lösa utanför dig.

–   Börja sätta försiktiga gränser och känn hur det blir då för dig. Rädd? Ja, förstås är du det – men ta små steg.

–   Sök hjälp om du är det minsta osäker på hur du ska lyckas. Googla medberoende och se vad som finns där du bor. Kvinnojour, vårdcentral, AA, privata psykologer – ta hjälp där den finns. Tveka inte. Låt någon hjälpa dig.

–   Skammen kan kännas stor. Det är ok. Den känner de flesta av.

–   Läs böcker i ämnet. Men läs då om medberoende och inte utifrån att vilja hjälpa den andra utan att hjälpa dig själv.

–   Ta på dig syrgasmasken själv först och städa upp inom dig själv.

–   Därefter får man se om en relation är möjligt. Lät det skrämmande? Det är den enda vägen och det nödvändiga vägen. Världen, livet och du går inte under.

Du vinner ditt eget liv och blir fri.

Härlig tanke, eller hur!