Live your dream « Madeleine Gauffin Live your dream – Madeleine Gauffin

Livsdrömmar – vad gör man med dem?

img_4313_560fff9cddf2b31c125c8a8b

De där drömmarna man har om det riktiga livet man skulle vilja leva….
Det liv man tycker man är ämnad för….
Hur ska man förhålla sig till dem?
Alla har dem. Fast några av oss kanske inte medger det. Det skulle göra för ont att erkänna att de finns där och att man inte gör något alls för att försöka skapa förändringar i sitt liv.
Då skulle det liv man lever te sig helt meningslöst.
Så man stänger helt enkelt av istället. Till synes en enkel manöver men ack! vad den kostar i det långa livsloppet. Man förlorar sitt liv.
Vad drömmer du om? Är det ett B&B på Gotland?
En egen ateljé där du kan vara i fred och skapa?
Längtar du efter det där lilla caféet som du vet skulle bli hur underbart som helst?
Drömmer du om att få tid att skriva Boken där du ska få ur dig allt det som du samlat på dig? Du har berättelsen inom dig  – det är bara tiden som fattas…
Längtar du efter att komma i form?
Drömmer du om hur livet ska bli när du har tid för det liv du vill ha?
Längtar du och drömmer du om den där relationen som ska få dig att känna dig levande?
Drömmar är sköna att ha. De kan få oss att stå ut med en vardag som inte alltid är lätt.
Vi drömmer oss bort en stund och sedan känns det lite bättre. De är kryckor i svåra lägen men vi vet ändå att vi behöver acceptera det som är eller skapa förändring.
Drömmar kan vara ett hinder. De kan få oss att inte ta itu och inte handskas med en vardag som vi står mitt uppe i. De blir då en flykt från det som är och från det som vi inte vill acceptera.
Vi låtsas inför oss själva och andra.
Vi gör upp livslögner som vi tar till för att stå ut.
Drömmar kan också vara ett uttryck för att vi borde försöka förverkliga det där som bara väntar på att bli omhändertaget.
Kreativa tankar i färg som snurrar…
Dem ska man ta på allvar. När livet skaver och vi känner oss nedstämda till och från, upplever en tillvaro som ibland tappar sin mening och när livsgnistan falnar….
Då vet man att det där dags att se över hur man har det.
Lever man med dem man vill?
Har jag tid för det jag älskar?
Hur ser det ut med jobb?
Gör jag det jag vill?
VI läser spännande berättelser om människor som säger upp sig, säljer bostaden och börjar om. De köper hus utomlands, startar restaurang och hotell söderut eller cyklar jorden runt.
Sådana förändringar är förstås verkligt stora.
De kräver lång förberedelse om man har familj och det är många pusselbitar som ska stämma. Kanske har man ingen bostad att sälja. Kanske har man inget jobb att säga upp sig från.
Allas situation är olika och olika svåra att ändra.
Det svårt att göra stora ändringar.
Det är helt sant.
Men det är inte så svårt att man måste hamna i handlingsförlamning och ibland också förakt för dem som faktiskt samlar mod och hoppar.
Gömmer du dig bakom HUR SVÅRT DET ÄR – då handlar det om  en stor rädsla inom dig som bör tas på allvar och på riktigtt undersökas.
Gör så här med din livsdröm!
Fråga dig vad din dröm handlar om.
Vad drömmer du om?
Vad längtar du efter?
Nästa och lite knivigare fråga blir följande:
Vilken funktion fyller dessa tankar du har ?
Flykt eller en påminnelse om att du ska börja tänka….försöka komma vidare.
Om det visar sig att du drömmer och att livet skaver då kan du börja med mycket små steg att undersöka din dröm.
Starta en miniverksamhet utanför jobbet och prova lite. Erbjud det där du vill till andra på privat basis och se hur det blir. Ta dig 15 minuter om dagen för att skriva, måla, dansa eller vad det kan vara. Var realistisk men inte alltför självkritisk och dömande.
Små små steg kan göra en enorm och underbar skillnad.
Plötsligt kan det känna som att livet sakta rinner tillbaka in ens själ.
Energi börjar surra knappt hörbart till en början.
Man känner sig levande igen.
Det är värt allt.
Go for passion. 
Gör det!
En kliche´tycker du?
Livet avfärdas inte så lätt.
Vad annat än din passion ska du uttrycka i ditt korta liv?

 






Livskraft i Simrishamn!

img_4869_5601c810e087c331fd30dd23

Vi har känt till varandra i många år. Hela fjorton år är det sedan jag köpte ett litet hus av Jaennine Olesen som då var fastighetsmäklare i Simrishamn på undersköna Österlen. Vi har sedan dess stött ihop lite då och då och framför allt på Friskis och Svettis där Jaennine kör Sveriges bästa spinningpass.

Henne skulle jag vilja bli närmre bekant med, har jag tänkt många gånger men inte tagit mig tid.

Men denna dag i juli träffas vi för en lunch i Apotekarens trädgård, medelhavträdgården som blivit en vacker oas i staden.

Jaennine startade Friskis i Simrishamn 1989, är numera ägare av fastighetsbyrån med enbart kvinnliga anställda och sedan något år är hon kommunfullmäktige i Simrishamns kommun.

Hon är en person med lyskraft utöver det vanliga och med en energi som känns rent fysiskt. Målmedveten, insiktsfull, smart, stark och glad.

Nu har vi pratat oavbrutet i två timmar om enbart viktiga saker…

Låt mig summera och formulera frågor kring det vi pratat om.

Vad driver dig i livet?

–       Det är så många saker. Lusten till livet och utvecklingen. Mod och rättvisa. Måste också vara där energin påverkar positivt. Anpassar mig inte till tokigheter. Målmedveten.

Vad har du tänkt genom åren för att komma dit där du är nu?

–       Att utveckla och förändra om det har behövts. Vi behöver inte förändra om inte behovet finns. Jag har bestämt mig för att så ofta som möjligt vara i mitt bästa läge och det ger mig svaren. Jag funderar aldrig på hur välkänd jag är. Jag gör vad som ska göras och finns där det behövs och jag vill! Ledstjärna: Självdistans, mod och godhet. Tror jag själv är min bästa och mest kritiska ledstjärna.

Vad tror Du på?

–       Ett liv efter detta jordeliv? Kärlek. Generositet. Jag har alltid trott på min egen förmåga. Alltid medveten om att jag väljer själv. Äger min egen väg.

Du har tre barn, två vuxna och en liten på 9 år. Jag vet att du har ovanligt kloka tankar om barn, anknytning och om att vara förälder. Berätta!

–  Anknytningen tror jag är en stor del till våra barns möjlighet till närhet, sårbarheten och ta emot och ge kärlek. Jag har tre barn, alla olika och därför har jag också bemött dem på olika sätt. Gränser, mycket kärlek, ömsesidig respekt och en ständig träning i att försöka förstå hur jag bäst kan möta dem. Det finns massor av bra litteratur för oss vuxna. Har aldrig bett mina barn vara ”budbärare” med information. Alltså om rummet ska städas eller det är mat eller att datorspelet är över, då är det jag som ger den information. Ställer inte barnen emot varandra i vardagen med enkla saker som kan bli en liten konflikt mellan barnen. Har alltid haft en stor innerlig kärlek som har hjälpt mig att vara klok mot barnen. Är också alltid uppriktig med livets alla nyanser, är jag ledsen så visar jag det, är jag trött säger jag det etc. Har lekt lekar som inte gjort barnen rädda eller oroliga. Typ skrämma och lekar om mörker på ett negativt sätt. Har ofta suttit en stund med barnen på kvällen så vi kan summera dagen och vår säng har alltid varit välkomnande mot barnen som vill sova hos oss en stund för de har behovet just då. Det kan även en 18 åring ha.

Och berätta om hur du ser på invandrarfientliga partiers framfart i Europa i allmänhet och i Sverige i synnerhet!

–  Jag ser att vi har mycket att ge. Vi måste ha mod att stå emot förtryck av alla slag. Skulle absolut kunna gömma en flykting i min källare för att vårt system tyvärr inte är mänskligt! Vi behöver jobba mycket mer med integrationsfrågorna och ta de på allvar. Inte som nu, släcka bränder och inte se att vi har med människor att göra. Ibland tror jag att några människor tror att om man är född i ett annat land har man inte samma rättigheter till likabehandling? Hur kunde det gå så snett? Vi behöver varandra och den klokskap vi bär på. Förstår inte heller varför vi i Sverige inte kan se hur bra vi har det jämfört med så många andra i världen? Att dela på brödet är en självklar gärning och som gör oss lyckligare. Här måste vi fortsätta resan för den går i snigelfart vad gäller hastigheten på integrationen. Girighet är en av de sju dödssynderna.

Du anställer bara kvinnor på byrån. Jättebra, tycker jag och gissar hur du tänker. Kan du prata lite om hur dina idéer kring det går?

–       Jag har från start aldrig tänkt på att bara anställa kvinnor. Jag tror på människan och är könlös i den delen! De kvinnor i detta sammanhang har varit bättre på är sin syn på uppdraget som mäklare. Där har det i mitt möte med nya mäklare varit kvinnor som har visat styrka, mod och engagemang! Det sista är helt avgörande.. Jag kan inte med bestämdhet säga att detta bara är kvinnliga egenskaper men i mitt möte har det avgjort.

–       Sen kan jag ibland fundera på om alla män är intresserade eller ens kan styras i en organisation med kvinnlig ledare? När vi anställer mäklare finns det lite frågor som ställs. Vad är drivkraften? Varför vill Du jobba på Fastighetsbyrån? Vad betyder det att arbeta i ett team?… Där svarar många, oftast män, pengar eller vill vara på den största firman för då tjänar man mest pengar och i ett bra team för då tjänar man mest pengar. Jag tycker pengar är helt fantastiska men det har aldrig varit min drivkraft. Om pengar är drivkraften brukar det inte vara för att man är den mest generösa person utan för att samlandet på saker eller kapitalvaror driver mig. Eller bara ett fett bankkonto?

Du är spinningledare på Friskis. Hur tränar du?  Tankar kring livsstil och välmående?

–    Jag startade Friskis 1989, då var jag jympaledare och synkade snabbt vilka som kunde vara med på tåget och sitta i första vagnen, den som drar. Fick snabbt till oss ett bra gäng som gillade idén, så som allt startar. Jag är uppväxt i en familj med morfar som ideell i korpen. Tror mig sett honom komma hem många dagar och vara så lycklig, lycklig över att ha levererat och fått tillbaka så mycket glädje inga pengar! Det har alltid varit en självklarhet för mig att göra saker för att jag vill och drivkraften är inte pengar utan så mycket annat som detta ger. Forskningen säger att vi som utför ideellt arbete är lyckliga människor. Herre jisses vad jag är lycklig. Alla timmar jag är spinningledare skänker jag med glädje till föreningen. Inget kan mätas med vad jag får tillbaka av alla motionärer. Min tanke kring träning är att bli lycklig av människorna, musiken, sammanhanget, frigöra endorfiner, få en stark kropp, träna mina gränser och få snicksnack i stretchen.

–       Min livsstil är superenkel;  äta gott, och lagom, i sällskap och dricka i lagom mängd. Allt blir tokigt om man är extrem oavsett åt vilket håll. Det som möjligen kan trigga mig är de som söker sig till en ideell organisation men på vägen glömmer de vad just ordet ideell innebär?? Det är aldrig att ringa någon annan och säga varför är inte detta fixat? Det kan ju bero på att vi tillsamman måste fixa? Vi alla måste bidra. Därför är vår fina förening så bra på att självsanera sig. Ibland tar det lång tid men det handlar oftast om min berömda otålighet. Om man vill något med sitt liv: Jag tror att viljan till något finns i oss alla. Vi har olika drivkrafter, genetisk arv och miljö! Om man tar reda på vad som är viktigt för oss, var är jag i mitt bästa läge. Följ upp och se om svaret över tid blir detsamma. Därefter kan man sortera, ha människor omkring sig som ger energi och som tro på mig, typ en ”hejarklack” Det skulle vi alla bli lyckliga av. Lycka och medvetna val blir oftast bra!

Vad gör du vid motgång?

–       Processar, sover dåligt, rannsakar mig själv, ställer frågor till mig själv och min omgivning, ber mina nära vänner om råd. Summerar och gör upp med motgången och inom en snar framtid har jag en ny plan.

Vad är du rädd för i livet?

–       Typ döden, i alla former men främst mina fina barn och Mark! Märkligt då jag tror på ett liv efter detta!? Eftersom jag är grymt sensitiv har jag alltid närhet till smärta och sorg. När någons barn går bort eller när alla orättvisor blir tydliga för oss. Jag gråter varje vecka flera gånger för vad andra människor måste utstå! Jag gråter oftare av glädje vill jag då påminna om.

Nya utmaningar vilka är de nu för dig?

–       Jag drivs av utmaningar. Jag har just nu fullt upp med de val jag redan gjort! Jag får utmaning i min politiska gärning., varje dag. Kraven på mig ökar också eftersom vi är så ”satans” duktiga på byrån och det är en utmaning i sig. Sen har jag ju läst till coach och mitt människointresse har ju inga gränser. Jag har nog mig själv som den största utmaningen..

–       Sen har jag en andlig sida, det ser jag som en spännande utmaning. Har ännu inte valt att fördjupa mig nämnvärt i den. Den gör sig påmind… Sen måste jag säga att jag ser en utmaning i att få alla människor att se sin egen styrka och kapacitet. Att välja sina vägar för att kunna möta allt gott som finns. Jag måste vara mig själv sann för att möta ”rätt” människor och få de relationer jag förtjänar. De som stannar kvar eller inte gör nya val i livet har sannolikt inte sett till sitt eget värde. Om vi inte ser det egna värdet kan vi aldrig möte någon annans värde. Fundera på varför vi inte kan lyfta blicken och se vad som bjuds?

Vad längtar du efter?

–       Jag kan absolut ha önskningar och många av dem blir min verklighet. Önskningar är en aktivitet och då jobbar jag mot det önskade målet. Nu är det en bostad till Axel som skall läsa på juristprogrammet i Umeå. Sen är det ju förstås en önskan att vi alla lever ett liv utan förtryck, elakheter, respektlöshet och fattigdom. Där gör jag olika insatser för att hjälpa. Jag delar med mig och hjälper de som jag kan, både i min omedelbara närhet men också mitt fadderbarn på flykt i Afrika. Jag hjälper ganska mycket

Jaennine Olesen

Familjen består av tre barn – Axel 20 år, Hugo 19 år och Vera 9 år.

Gift med Mark.

Bor i Simrishamn

Fastighetsmäklare. Coach.  Fritidspolitker.






En nåd att leva med färger!

img_4909_5601c5e42a6b225f1478a527

Att leva i och med färgerna är en nåd!

Hanne Helbrink bor i ett litet hus i Skanör. När vi ses är det en blåsig, kall och småregnig sommardag men Skanör är lika bedövande vackert ändå.

Hon radar upp sina lysande tavlor med ett djup som får en att tappa andan. Hannes passion är att måla bilder i färger som hon för stunden bara måste få ur sig. Ett uttryck som är skönt när orden kan kännas svåra.

Fast det tog ett bra tag att komma till uttrycket målandet.

Vägen hit har gått genom rädslor och prestationsbehov.

–       Jag har gjort tusen saker i livet men en dag hittade jag till målandet och då kände jag att det här är det. Detta är vad jag brinner för. Jag var idrottstjej tills jag upptäckte stickandet, möjligheten att skapa i färg och alla otroliga färgkombinationer. Så jag stickade väldigt många mössor och halsdukar bara för att få kombinera färger.

Det blev en garnaffär i en källare i Malmö och Hanne njöt när nya vackra garner kom till affären.

–       Vilken sinnlig njutning att få lägga upp garnerna i sina färger på hyllorna. Färg är det jag älskat. Det mest spännande för mig är färger. Tänk dig… 30 gröna nyanser. Lycka för mig.

När hon var 35 år återupptäckte hon hästarna och arbetade med hästar i USA och på Irland.  Det blev en paus med färgerna.

–       Jag har nog alltid gjort det jag velat.  När väl ett beslut varit fattat har jag upptäckt att jag varit räddare än vad jag trott. Rädslor för mig har varit att visa mig sårbar, att inte duga, att göra fel och att någon skulle tycka att jag tror jag är någon.  Rädslan sitter i kroppen sedan länge. Det är duktighetshelvetet som plågat mig så till den grad att när jag väl började måla 2004 visade jag inte mina bilder för någon och jag skämdes om någon ville köpa av mig. Jag var rädd att bli utdömd. Det var svårt att ta betalt av någon. Köpa mina bilder? Av mig som inte ens är utbildad i konstnärsskapet…

–       Jag var tvungen att vara duktig, trodde jag, för att få vara med i livet. Jag kände mig fel och ful som barn och det där har hängt med. Det har också gjort att jag har haft oändligt svårt att fatta beslut för jag var rädd att jag skulle fatta fel beslut och rädd för konsekvenserna av ett felaktigt beslut.

Hanne gick i bildterapi efter en period av att inte må bra och det var där hon började våga måla. Terapeuten, som arbetade med bilder, uppmuntrade henne att våga gestalta i färg och form det hon kände. Hon lotsades genom målandet och målade för sig själv – fritt och högt utan en tanke på att sälja bilderna eller ”bli” konstnär. Hon vågade fortsätta måla och tack och lov för det, tänker jag, när hon visar sina bilder.  Det är underbara färger i olika kombinationer. Det finns ett stort djup i bilderna som talar till mig. Och en känslighet i bilderna som berör.

–       Jag bara känner att jag måste välja en viss färg. Jag vågar numera följa det som kommer till mig. En känsla av brunt kan få mig att tänka ”va, brunt nu och här?” men jag lyssnar mer till känslan än till tanken när jag målar.  Jag slutar tänka och det är svårt ibland. Färger gör något med mig. Att vara i färgerna är stunder av nåd för mig. Då är jag som mest närvarande. En lyckostund. En tillfredsställelse bortom ord.

Hon målar lager på lager och blandar nästan aldrig färgerna innan de når duken. Blandning uppstår genom de olika lagren och ljus kommer in i bilderna alldeles av sig själv.

Utställningarna har blivit många.

–       Ibland vill någon beställa av mig. ”Gör något i blått”, kan man be. Då brukar jag säga att jag kan försöka göra något i blått men jag måste ändå göra det utifrån mig själv och sedan får man välja om man vill köpa eller inte. Det känns bäst så.

–       Ibland kan någon förälska sig i en viss bild men inte tycka sig ha någonstans att hänga den. Varför bara hänga tavlor? Varför inte ha dem som ett spännande stilleben stående lutad mot en vägg eller ett föremål? Det finns många sätt att njuta av vackra bilder bortom det traditionella hängandet på väggen.

Hanne är fylld av energi och det känns att hon ligger i startblocken. Vart är hon på väg nu? Vilka drömmar har hon?

–  Målandet och färgerna är min passion som jag lever intensivt i.  Det är en nåd bara det. Jag känner att jag är på väg någonstans men vet inte vart den energin tar mig. Jag bejakar det jag tycker om och det är gott så.

 

Här ser du några av Hannes bilder.

img_4913_5601c60c2a6b225d55f00bfd img_4914_5601c65d2a6b2214fc827b5a img_4916_5601c6342a6b22a5f340a25c img_4915_560300c3e087c3383e3425ec